De senaste veckorna har det skrivits flitigt om motståndet till den nya etableringen av en förskola i Lilla Bråta. Jag bor själv i samma område och är positiv till etableringen.
Lerums Kommun är i skrikande behov av nya förskoleplatser, vilket Lerums Tidning rapporterade om den 2 augusti. Lilla Bråta är dessutom ett bostadsområde fullt med småbarnsfamiljer i de nybyggda villorna och om en snar framtid kommer vi sannolikt se en generationsväxling i de äldre villorna. Då kommer nya småbarnsfamiljer flytta hit och behovet av förskoleplatser öka ytterligare.
Trafiksituationen lyfts upp som det starkaste argumentet mot en etablering. Det är ett argument som är svårt att köpa. För det första kan vi anta att en betydande andel av de som kommer ha barn i den nya förskolan bor inom gångavstånd till förskolan och därför kommer ställa bilen hemma. För det andra är vägen lågt trafikerad redan idag då den enbart används av boende i området och leveranser till boende i området (post m.m.). För det tredje finns det alltid möjlighet att bygga ut vägen med en adekvat gång- och cykelväg. Men min gissning är att de boende hade varit emot en etablering av en ny förskola även om vi hade haft världens finaste gång- och cykelväg och en bilväg där två bilar kan mötas. Som jag ser det handlar detta inte så mycket om argumenten som framförs, utan om fenomenet "Not In My Back Yard" (NIMBY).
NIMBY är ett välkänt begrepp, och det genomsyrar hela debatten kring förskolan i Lilla Bråta. Argumentet här, liksom alltid när man lyssnar på NIMBY-personer, är: "Vi är inte emot förskolor, men just denna placering är särskilt ogenomtänkt". Problemet är att om kommunen ska lyda på alla NIMBY-personer så hade vi inte haft några förskolor, grundskolor, elförsörjning, sjukvård eller äldreomsorg. Allt nytt byggs alltid i någons bakgård.
Hur många av de boende i Lilla Bråta hade flyttat hit om det inte fanns någon för- eller grundskola överhuvudtaget när de övervägde att flytta hit? Vi vet alla svaret.
Positiv boende i Lilla Bråta