Det brakar till i hagen. Två av tackorna stångas så att hornen knakar. Den ene har kommit för nära den andres nyfödde lamm, gissar Thomas Ochman, och lovar att de slutar när vi går in i hagen.
Djuren flockas kring Thomas när han kliver över elstängslet.
– Det är så härligt, de här djuren är så tillgivna. Om man ger dem mat alltså, det är det de vill. Mat är nyckeln till all kärlek.
Och nu vankas det vara-med-på-bild-mutor i form av knäckebröd.
Marken arrenderar Thomas av Göteborgs stad i Gunnilse, en kort bilresa från Stannum där han bor med sin familj. I hagen finns ett enkelt vindskydd, en foderstation och vattentråg. Mycket mer behövs inte, då fåren är av den härdiga svenska lantrasen gutefår.
– De här djuren har egenskaper som får hade förut. De fäller själva, så man behöver egentligen inte klippa dem. Men man kan inte använda den här ullen till något annat än riktigt tjocka raggsockor, den är för stickig. Och de klarar av temperaturer ner till minus 20 utan problem. Så det är en lätt ras för mig som är amatör, säger Thomas.
Drömde om får
Intresset väcktes när han lärde känna en bonde, och tog fart när han pausade jobbet som systemutvecklare för att praktisera på en gård i tre månader.
-- Då föddes en dröm om att ha en egen fårfarm. Får är ganska lätta att börja med, och de blir sällan sjuka. Nötkreatur är mycket svårare, mycket större ansvar. Sedan gick jag och närde den där drömmen i flera år och pratade med alla som ville, och inte ville, lyssna.
När möjligheten att arrendera mark presenterade sig i höstas, pratade Thomas ihop sig med en naturintresserad vän och slog till. Inom kort fann de sig på motorvägen med en hästtransport för att hämta de första tre fåren.
– Jag tänkte, vafan har jag gett mig in på, säger han och skrattar.
Det är det fler som har undrat – och om Thomas verkligen har tid?
– Nej. Man måste ta sig tid.
Hur mycket, beror dock på ambitionsnivån, menar han.
– Fåren ska ha vatten och mat, det är det viktiga. Teoretiskt sett behöver vi bara komma hit en gång om dagen. Det kan gå väldigt fort, man kommer och kikar och ser om de verkar må bra. Då kan man åka härifrån. Men jag gillar att umgås med dem.
Han pekar på en stol vid vindskyddet.
– Om jag haft en jobbig dag så kan jag sitta här i en timme, eller mer, och bara klappa på dem. Det är själviskt, men det är väl lite därför man har hobbies, för att man ska kunna slappna av. Sedan ser jag fram emot att äta helgrillat lamm.
Säljer köttet och fällarna
Alla tackor ska nämligen lamma inom kort, och lammen måste Thomas göra sig av med inom ett år för att undvika inavel. Några funderar han på att byta mot nya djur, men de flesta får gå till slakt. Köttet som inte får plats i den egna frysen, och fällarna, ska säljas genom hans nystartade hobbyföretag Gustegården.
Thomas skrattar först, när han får frågan om det kommer att gå runt.
– Nej, jag går back. Som hobbyverksamhet får man vara beredd på att det kostar, det är det en hobby är. Och skulle man ha det som företag, måste man skala upp väldigt snabbt. Det sägs att man måste ha 300 tackor för att rättfärdiga en heltidstjänst.
Så länge farmandet fortsätter i liten skala, är regelverket inte mycket krångligare än för andra husdjur.
– Sverige är ett bra land att var småbrukare i, om man har det som hobby. Det är låga trösklar. Jag behöver ett produktionsnummer, och vara registrerad hos Jordbruksverket. Och räkna fåren en gång om året, så staten vet hur många jag har.
”De är väldigt sociala”
Utöver de åtta fåren, har Thomas införskaffat tre afrikanska dvärggetter. De bor just nu i Vättlefjäll eftersom stängslet i fårhagen ännu inte är getsäkert. Vad han ska ha dem till, vet han inte riktigt än. Getkött är ingen storsäljare i Sverige, och tre djur ger inte många deciliter att ysta ost av.
– Men de är väldigt sociala, det är det som så kul med dem.
I nämnda Vättlefjäll är Thomas Ochman involverad i diskussioner om framtida kolonilotter – för djurhållning. Tanken är att det skulle kunna bli en plattform för utbyte av såväl erfarenheter som maskiner för de som, liksom han själv, vill ha djur på hobbynivå.
– Tänk om ribban kunde bli ännu lägre än vad den redan är i Sverige, om vi kunde göra det ännu enklare för människor?
Kanske skulle folk kunna praktisera hos varandra för att få prova på, funderar han.
– Det luktar illa, det är bajs, och det passar inte alla människor. Men den som är intresserad skulle kunna börja ha en egen flock efter ett tag. Och händer det något i livet, så kan du få avlastning av andra människor.
Fåret Shaun ny flockmedlem
En ny flockmedlem tillkom för fem dagar sedan – årets första lamm. Döpt till Shaun av nioårige sonen efter det animerade favoritprogrammet.
– Jag hade inget hellre gjort än haft en liten farm som den där bonden i Fåret Shaun, och bara ha lite grisar, får och hundar, säger Thomas.
Med sig för dagen har han verktyg, för att sätta ett gult märke i örat på just Shaun. Men tången blir liggande.
– Jag väntar nog lite, jag tyckte öronen såg så små ut.
LÄS MER:Lerums hundägare blir bönhörda – kommunen satsar på rastgårdar
LÄS MER:Fotografen Kristoffer Sahlén har blivit en i grävlinggänget
