Stefan Quinth, som driver Camera Q, har under åren gjort hundratals dokumentärfilmer där de flesta har visats på SVT. Han skildrar människor, men är också en naturfilmare. Nu fokuserar Stefan på en mångårig vän – Lerumsbon Tor Herngren. Och ska skildra honom.
Många Lerumsbor känner till Tor. Han har gjort sig känd för sin vilja att stötta och hjälpa människor i en utsatt livssituation. Under många år var han ordförande för Hela människan Ria. Och där var han med om att skapa en varm gemenskap – med målet att deltagarna ska få ett mer fungerande socialt liv och bli fria från sitt alkohol- eller drogmissbruk.
I politiken var han under en period Kristdemokraternas toppnamn i kommun. Även där drev han medmänskliga frågor, till exempel i sin roll som ordförande i vård- och omsorgsnämnden. Han har också varit engagerad i nykterhetsrörelsen.
Ett eget filmintresse
Tor har dessutom ett filmintresse. Han har genom åren skildrat en rad människor i sina filmer. Alltid med kärlek och omtanke. De har bland annat har visats runt om i regionen.
Senast visades filmen om familjen Khoshniyat Arams liv i equmeniakyrkan i Lerum. Familjens historia i Iran innehöll stor dramatik med komponenter som fängelsestraff med tortyr och religiös förföljelse. Men filmen berättar också om starka familjeband och stor kärlek. Det var en fin vänskap och ömsesidig respekt som gjorde att Tor fick berätta om familjens levnadsöde.
Nu har alltså Stefan och LaVonne Quinth, i bolaget Camera Q, valt att skildra Tor.
– Det började med att Tor följde med mig på en filmresa till Afrika. Vi kom bra överens och har alltid kommit bra överens. Vi har dessutom ett gemensamt filmintresse, säger Stefan.
Tor inflikar med ett leende:
– Sedan tyckte du väl att det var lite annorlunda när en gammal gubbe på snart 89 år klättrade upp på biltaket för att få en bättre kameravinkel?
Båda skrattar åt minnet. Stefan hade redan innan resan frågat Tor om han kunde tänka sig att vara med i en film.
– Jag sa ja, men frågade om detta verkligen kunde vara intressant för andra.
Det var det. Inledningsvis handlade filmidén mycket om äventyrsresorna till Afrika, filmandet och Tors engagemang i samhället. Sedan blev Tor allt sjukare i cancer. Och då kom sjukdomen att bli en viktigare del av berättelsen.
Tor har sedan lång tid tillbaka prostatacancer. Länge hölls sig värdena i schack, men nu har de försämrats kraftigt.
I livets slutskede
Filmarna från Camera Q och Lerums tidnings reporter är på plats dagen efter att Tor har fått beskedet att han inte längre ska få bromsmediciner för prostatacancern, medicinerna hjälper inte längre. När han ska beskriva hur det känns kommer tårarna. Och värst var det att berätta för Margareta och barnen.
– Mina barn är känsliga på olika sätt och det jobbigaste är att säga hur det är till dem, utan att de blir ledsna, säger Tor och fortsätter:
– Jag är så tacksam för att jag har Margareta och våra fina barn.
Han har sedan en tid palliativ vård och fortsätter med fast röst:
– Jag skulle väldigt gärna vilja tala om att hemvården och den palliativa vården är väldigt bra, jag har en grupp med jättefin personal som hjälper mig, och det gör de med både omtanke och kunskap. Det vill jag att andra ska få veta, särskilt om de får beskedet att de eller någon anhörig ska få palliativ vård.
Camera Q:s film handlar också om Tors och Margaretas stora kärlek. Paret träffade varandra efter att hon hade mist sin man i en drunkningsolycka och blev ensam med ett litet barn.
– Vi var ett gott gäng i Gråbo som ville stötta Margareta när vi hörde vad som hade hänt så vi började besöka henne, säger Tor.
Hon inflikar:
– Jag hade ingen tanke på att träffa någon karl. Men så hände det. Vi satt i baksätet på en bil och så lade han armen om mig. Sedan sa jag till mamma att det är en så snäll kille som ringer. Jag sa också att jag trodde att han var intresserad av min yngre syster, för Tor är yngre än mig och de var ungefär jämnåriga. Men det var mig han var intresserad av.
I en artikel i somras fick Tor frågan vilken som är hans mest minnesvärda upplevelse, och han svarade:
– Den 18 mars 1955. När jag som 21-åring muckade, kom med tåg till Alingsås, stod min Margareta med sin son där. Bertil adopterades senare och blev även min son. Margareta hade två år tidigare förlorat sin make genom en drunkningsolycka i Aspen. Vi hade bestämt att gå till juveleraren där vi beställde förlovningsringarna. Det glömmer jag aldrig. Vi firade nu vår 67:e förlovningsdag.
En hjärtefråga
Det politiska engagemanget har fortsatt även efter han slutade verka partipolitiskt. Senaste stora hjärtefrågan är utfarten från Riddarstensområdet. Det har inträffat fler olyckor och en dödsolycka där, och Tor kämpar med näbbar och klor för att få en trafiksäkrare situation – för kärleken Margareta och för alla andra som ska till och från området med flerbostadshus, äldreboende och förskola.
Tor och Gud
Tor har en stark gudstro. I en tidigare artikel fick han svara på en rad mejlade frågor, däribland: Om du fick ställa en fråga till vem som helst, vem skulle du ställa den till och vad skulle du fråga?
– Eftersom det står ”fråga till vem som helst” Jag skulle fråga: Gud? Hör du Gud, jag vill veta mer om livet efter detta och evigheten?
LÄS MER:Filmen om Eva visas världen runt – vann pris i Azerbajdzjan
