”Med ett mullrande påbörjade tåget sin resa från Kiev mot Lviv, högljutt skramlande genom natten. Tankarna på det jag sett och hört lät inte mitt sinne vila.” Så inleder Maximilian Majewski sin text till fotoutställningen som han ska ha i Södra Änggården i Göteborg i helgen, den 20 och 21 maj.
– Bilderna visar hopp, smärta, glädje och sorg, känslor jag kände och såg andra känna under några korta, men ändå långa, dagar i Ukraina, säger Lerumsfotografen.
Totalt ställer han ut 46 fotografier, de visar allt från begravningar och en tonåring på en utbränd rysk stridsvagn till en kvinna tydligt lättad över att evakueras och tvätt som torkar på en lina.
Levererade en ambulans
Lerumsbon kontaktade Save Ukraine Gothenburg när kriget i Ukraina hade inletts och frågade om han fick åka med dem till det krigsdrabbade landet. Det blev inget då men i år frågade organisationen om han ville följa med dem nu. Det ville han. Save Ukraine Gothenburg skulle leverera en bil och en ambulans till hjälparbetare och körde in i landet natten den 3 mars. Maximilian Majewski sa till sig själv att han skulle ta vara på tillfället och hålla ögonen öppna, lyssna noga och dokumentera det han såg.
– Nyhetsrapportering är avgörande och viktig, men det jag försökte göra var en annan slags berättande, som är lite mer intim. Jag ville visa det vanliga livet, förklarar Lerumsbon.
En stoisk man
Han slog följe med en man vid namn Dimitri, som har evakuerat en lång rad människor från Kupyansk och de omgivande regionerna. Maximilian Majewski följde med vid en evakuering av en äldre dam. Han beskriver Dimitri som en man med stoiskt lugn och en aura av självförtroende – en obesjungen hjälte.
Vilken var den starkaste upplevelsen under resan?
– Det var nog när vi besökte en grav där en vän till Dimitri nyligen hade begravts, svarar Lerumsfotografen och fortsätter:
– En annan sak som satte stora spår inträffade strax efter. Det var när vi åkte i en bil och jag fick ha på mig en skyddsväst, det var första gången för mig, och den var jättetung. Det blev väldigt tydligt var vi var.
En annan händelse som berörde honom djupt var begravningen av en ung man.
– Jag såg en ung kvinna sörja samtidigt som hon omfamnade ett porträtt på sin älskade. Ett känsligt ögonblick som vittnar om livets värde. Det är ju i slutändan människor som går under, och det blir väldigt tydligt, säger Lerumsbon.
Ständigt närvarande krig
Han var inte vid fronten utan en bit därifrån. Men såg spår av kriget, i form av död men också i stridsvagnar och hus som hade förstörts av missilangrepp.
– Och ljudet av explosionerna vid fronten var en ständig påminnelse om att kriget pågick för fullt inte långt borta, säger Maximilian Majewski.
Varför valde du att åka?
– Här hemma jobbar jag huvudsakligen med att fotografera bostäder som ska läggas ut till försäljning, och det är fint, men det är det här jag drömmer om att göra. Att dokumentera på ett sätt som inte är journalistiskt men ändå ger en bild av verkligheten när den skakas, svarar Lerumsbon.
Vill du åka tillbaka?
– Ja, det vill jag gärna och det tror jag att jag kommer göra.
LÄS MER:Här är alla bilderna från april
LÄS MER:Efter 36 års strävan – Hillefors grynkvarn i Stenkullen snurrar
