Maria Wensund kände förstås till hur svårt det är för en debutant att få sin bok utgiven av ett etablerat förlag. Efter att ha skickat in sitt färdiga bokmanus till 14 olika förläggare väntade hon kallt på att refuseringsbreven skulle dimpa ner i mejlkorgen.
– Jag var förberedd på att det skulle dröja tre till sex månader, sedan skulle ”nejen” börja trilla in. Att tänka så är väl också ett sätt att skydda sig själv, säger Maria.
Det visade sig snart att alla farhågor kom på skam. Maria hade hittat helt rätt med sin berättelse om 81-åriga Bodil som återvänder till uppväxtens Hemsjö för att avsluta sitt liv.
– Efter tio dagar fick jag mitt första ja. Efter några dagar till kom det andra ja:et, berättar Maria.
Maria bjuder på kaffe i det nyrenoverade trähuset i Hemsjö dit hon flyttade när hon sålde sin hästgård i Lerum för fem år sedan. Det är också här som handlingen i boken utspelar sig, fast i boken har huset förvandlats till ett gammalt pensionat med 15 rum och kök.
Jag har varit med om väldigt mycket, både bra och dåligt, och det Bodil upplever i boken har också jag upplevt.
Det är dit 81-åriga Bodil återvänder på ålderns höst tillsammans med den gamla labradoren Bosse. Alla Bodils nära och kära har dött och hon känner sig färdig med livet, men hon vill inte överge sin åldrande hund.
När även hunden fått sin dödsdom bestämmer Bodil sig för att spendera en sista sommar tillsammans med honom i Hemsjö där hon växte upp. Därefter ska hon avsluta sitt liv. Väl tillbaka i barndomsbyn möter hon sitt förflutna och allt blir inte riktigt som hon tänkt sig.
– Jag såg för mitt inre hur Bodil och Bosse kom gående här utanför fönstret och blev nyfiken på henne. Jag har varit med om väldigt mycket, både bra och dåligt, och det Bodil upplever i boken har också jag upplevt. Jag låter henne berätta delar av min historia, säger Maria.
Pandemin satte livet på paus
Men hur kom det sig då att Maria Wensund, mitt i livet och med fulltecknad almanacka, plötsligt fick för sig att hon skulle börja skriva en bok?
Till viss del beror det på pandemin som gav henne en paus från ett annars hektiskt liv. Samtidigt som hon har jobbat som ekonomichef på ett företag i Sävedalen och har en egen redovisningsbyrå har hon också drivit en stor hästverksamhet.
– Jag har två jobb och har alltid haft hästar och en dotter som har tävlat i hästhoppning. Jag hade också ett företag som köpte in problemhästar och gav dem rutiner och lugn. Genom åren har vi haft ett 70-tal hästar, som mest hade vi 13 stycken samtidigt.
Maria berättar att hon gick upp klockan fyra på morgonen för att ta hand om hästarna, körde hem på lunchen för att fodra, slängde i sig något att äta på vägen och när hon kom hem från jobbet på kvällen väntade nästa arbetspass i stallet.
– Jag har levt ett väldigt flängigt liv. Jag har alltid lyckats skapa det omkring mig så antagligen tycker jag väl om det det, men när pandemin kom så blev det verkligen en paus. Det var en omställning men ganska snart insåg jag hur mycket mer man fick gjort när man inte behövde resa, säger Maria.
Jag jobbade som ung extra i Oves gatukök i Sävedalen under många år och där kom jag i kontakt med en ung pojke som anförtrodde sig åt mig.
Samtidigt som hon kände en oro över vad som skulle hända under pandemin började hon också fundera över sitt eget liv och mindes den bok hon en gång lovat att skriva.
– Jag jobbade som ung extra i Oves gatukök i Sävedalen under många år och där kom jag i kontakt med en ung pojke som anförtrodde sig åt mig. Då lovade jag honom att en gång skriva ner hans historia till en bok. Det hade jag inte gjort, så sommaren 2020 började jag skriva på den boken, berättar Maria.
”Hade ingen aning om hur man skriver en bok”
Efter en månads arbete insåg hon att hon inte hade en aning om hur man skriver en bok och började lyssna på Ninni Schulman och Caroline Erikssons podcast ”Skriv en bestseller (eller en annan bok)”.
– Jag lade två-tre månader på att lyssna igenom alla avsnitten tre gånger samtidigt som vi höll på att renovera huset och fick en liten känsla för hur man ska bete sig när man skriver en bok. Sedan satte jag mig och skrev färdigt mitt manus och skickade in det till ett förlag med noll förhoppningar.
Den gången blev det inget ja, men hon fick tillbaka ett lektörsutlåtande, vilket bara det ingav ett visst hopp.
– Av alla tusen manus som ett förlag får in kanske det är ett tjugotal som får ett lektörsutlåtande. De tyckte att jag hade blandat ihop två olika historier, så under 2021 satte jag mig och skrev om hela boken, säger Maria.
Förlaget tyckte att det hade skett en stor förbättring, men att historien ändå inte nådde hela vägen. Maria lade boken åt sidan, men lusten att skriva hade väckts. Det var då Bodil och hennes hund kom gående utanför köksfönstret.
– Jag har aldrig drömt om att bli författare, jag känner mig inte som en kulturell människa och har inte levt i den världen, men jag tänkte ”hur svårt han det vara?”. Det har alltid varit mitt måtto. Jag älskar historier och vill berätta, det är ett väldigt roligt sätt att använda min fantasi, säger hon.
Av skrivarpoddarna jag har lyssnat på har jag lärt mig att det brukar ta stopp efter ett tag när man skriver på inspiration.
Hon kände att hon hade en bra inledning och visste hur boken skulle sluta. I början skrev hon i en rasande fart, på tre-fyra veckor skrev hon hundra sidor, men sedan tog det stopp.
– Av skrivarpoddarna jag har lyssnat på har jag lärt mig att det brukar ta stopp efter ett tag när man skriver på inspiration. I och med att jag visste hur boken skulle sluta började jag bakifrån i stället och arbetade mig tillbaka mot mitten, berättar Maria.
Ville nå ut till förlagen på ett nytt sätt
När väl manuset var färdigt bestämde hon sig för att försöka nå fram till förlagen på ett lite annorlunda sätt. Hon kontaktade Anna Maria Käll, Marias egen favorituppläsare som läst in flera hundra ljudböcker.
– Hon har en speciell röst och i min drömvärld skulle hon läsa in två kapitel av min bok som jag skulle skicka in till förlagen, berättar Maria.
Anna Maria Käll var uppbokad i flera år framåt, men när Maria insisterade och föreslog att det bara var att gå upp några timmar tidigare skrattade Käll och ställde upp.
– Jag grät när jag hörde henne läsa mitt manus, säger Maria.
Om det var manuset i sig, uppläsningen eller det faktum att Maria ringde runt till alla förlagen för att kolla om det kommit fram som gav effekt ska vara osagt, men snart var det flera förlag som ville ge ut hennes bok.
Valet föll på Polaris förlag och i dagarna kommer boken ”Tillbaka till Hemsjö” ut. Boken är första delen i en trilogi.
– Jag fortsatte skriva när jag hade skickat in manuset. Jag har just skickat in den andra boken till förlaget och har skrivit två tredjedelar av den tredje boken. I trilogin får man följa tre generationers kvinnor, berättar Maria.
Hämtar inspiration från sitt eget liv
Många av händelserna i böckerna har Maria hämtat från sitt eget liv. Hon nämner episoden där bonden lyfter upp en ung Bodil på ryggen på en av kossorna under det årliga kosläppet i Kåhög.
– Den lilla flickan som red på kossan var jag, det gjorde jag i flera år, säger Maria.
Hon berättar också om flytten från Kåhög till Lerum under högstadietiden.
– Jag gick i sjuan i Lexby, det var en väldigt fri skola där alla var accepterade. Att komma till Rydsbergsskolan i Lerum var som att komma till en annan värld. Hade man inte Converse-skor, Levi’s-jeans och Hanes-tröja blev man inte populär, säger Maria.
Jag var en riktig mes, men i nian tröttnade jag på att vara det och började ta lite mer plats.
Hon beskriver att hon var väldigt blyg och inte vågade säga ifrån när några killar låste in henne i ett skåp på skolan.
– Jag var borta en hel lektion men skulle aldrig säga vad som hänt. Jag var en riktig mes, men i nian tröttnade jag på att vara det och började ta lite mer plats.
Att hon inte har varit rädd för att kasta sig ut och testa nya saker blir tydligt när Maria berättar om sin yrkesbana. Det gäller allt från när hon som 14-åring tjatade sig till ett jobb på Triumfglass trots att hon egentligen var för ung, med motiveringen att hon måste ha råd att köpa mat till sin häst, till när hon fick sitt första redovisningsjobb utan att ha någon utbildning.
– Jag kunde knappt skillnaden på debet och kredit men tänkte ”hur svårt kan det vara?” Efter tre månader kände jag att det här håller inte, förklarade hur det låg till och sade upp mig, men ägaren blev imponerad över att jag klarat av jobbet utan någon utbildning. Han sa att jag var välkommen att stanna och så skickade de iväg mig på en utbildning i stället, berättar Maria.
Det är roligt att skapa världar och väldigt roligt att vara i den världen.
Med samma övertygelse om att allt är möjligt bara man vågar testa har hon nu lyckats med det många andra bara drömmer om – att få sin debutbok utgiven på ett stort förlag. Och inte bara en bok utan tre.
Maria känner sig långt ifrån färdig utan planerar redan för fler böcker. Hittills har hon lagt en dag i veckan på skrivandet, men helst skulle hon ägna mer tid åt det.
– Jag behöver ha en lång stund på mig när jag väl sitter och skriver. Jag tror det är ouppnåeligt att försörja sig på att skriva böcker, men det hade ju varit en dröm, säger hon.
Vad är det du gillar med skrivandet?
– Att få berätta historier, sätta liv på karaktärer och ge dem en del av det man själv har upplevt. Det är roligt att skapa världar och väldigt roligt att vara i den världen, säger Maria.
Maria Wensund
Ålder: 50 år.
Familj: Vuxna dottern Jennifer, sambon Dennis och hans tre barn.
Bor: Hemsjö.
Gör: Ekonomichef på Värmekällan i Sävedalen, driver egen redovisningsbyrå, författare.
Övrigt: Har tidigare drivit en stor hästverksamhet i Lerum. Har nu ersatt hästarna med ankor för att få mer tid till skrivandet.
Aktuell: Med debutromanen ”Tillbaka till Hemsjö” som i dagarna ges ut av Polaris förlag. Boken är första delen i en trilogi.
LÄS MER:Ridklubbchef med högtravande planer – vill få fler att rida
LÄS MER:Sandras loppisfyndade inredning inspirerar tusentals
